JAG ÄR SÅ TACKSAM! 

Jag är så glad idag över att vår Jonas lever för igår, ca 1 km från vårt hem hände det som man inte vill uppleva som förälder. 

Det var en helt vanlig Påskafton, vi hade just ätit lite mat och satt och fikade ihop med Boris dotter Sandra hennes sambo Oskar och deras barn Klara och Sofia, Boris yngsta dotter. Då ringer telefonen och Boris svarar och jag ser genast att något har hänt så jag frågar är det Jonas? Och han nickar. NEJ!!!! Jonas hade krockat. Vad man gör och tänker i sådana situationer är mycket märkligt. Tror inte man tänker alls…..  

Det första jag ser vid olycksplatsen är en totalt demolerad bil, men Jonas står nästan helt oskadd vid sidan om och har fått hjälp av en granne som bor där krocken hände att ta sig ur bilen, bortanför står bilen som körde på honom, även den mycket tilltufsad och även den en Saab av äldre modell. Den mötande bilen hade genat i kurvan och kört på vänster sida och man såg på Jonas bils hjulspår att han försökt hålla till höger så mycket som möjligt men till slut gick det inte. Jonas mejade först ner ett staket sedan ”missade” han tre stora el-stolpar och en transformator station och ett elskåp och bilen stannade 5 cm från två stora stenar i diket. Jonas har haft en ruskig tur i oturen. Hela sidan där föraren sitter och bakdörren var helt deformerad där den andra bilen körde in i honom. Bärgningsbilen fick komma och hämta bilen. 

Jag är mycket tacksam för att Jonas körde en SAAB 9000, gammal javisst en

 -93:a men jag tror våra Svenska bilar även om de har ett antal år på nacken är säkrare än de som är importerade billiga, sen får man säga vad man vill om den saken. Visst drar de lite mer bensin, men de måste de också få göra när de väger så mycket mer än de ”bensinsnåla” importerade och där man har ett säkerhetstänkande bakom varje detalj i bilen. Saaben är nu ett minne blott men min Jonas lever och det är huvudsaken. Jag är ju en "gammal" Volvo arbetare sen 30 år tillbaka så jag vet vad som finns i våra bilar och jag tror inte att Saab är sämre.

Vill också tacka Marianne och Kurt för att vi fick köpa bilen och som man nu kan se det nu i efterhand, gjorde att jag fick behålla min son Jonas i livet.

Kanske hade han en skyddsängel som hjälpte honom.